Komplementärmedicin - samarbete

(fortsättning från förra veckan, "komplementärmedicin - vetenskap")
...Kanske är just det också en anledning till att människor söker sig mer till komplementärmedicinen idag, att den ser mer till helheten är skolmedicinen. Läkare verkar ha en tendens att vilja begränsa sitt ansvarsområde till sin egen specialiserade del inom yrket och det kan jag förstå men det är ingenting som fungerar i den praktiska verkligheten.
Människan är en helhet och därför måste vården försöka anpassa sig efter det.
Annars kan resultatet till exempel bli som jag skrev i bloggveckan "komplementärmedicin - läkemedel". Om ingen läkare vill ta helhetsansvaret för en patients läkemedelsanvändning så kan kan det uppstå problem som medicinkrockar.
Det skulle behövas ett större samarbete mellan läkare men också ett större samarbete inom hela vården och ett samarbete med komplementärmedicinen.
Idag är skolmedicinen den rådande inriktningen i vårt samhälle. Läkare överlag har inte några större kunskaper om komplementärmedicin. En konsekvens, som jag har hört många gånger, blir då att när en patient kommer med en fråga om eller ett förslag till ett komplementärt alternativ så blir svaret ofta negativt. Antingen om nu läkaren inte har tillräckliga kunskaper för att våga sig på en rekommendation, ser komplememtärmedicinen som en konkurrent eller helt enkelt inte tror att den har någonting att tillföra så är det ju ändå patientens bästa som är det centrala i sammanhanget. Att uttrycka sig negativt eller avfärda någonting som man inte har några kunskaper om kan vara att utestänga en patient från att kanske må bättre.
Men en ljuspunkt i det hela är att läkarstuderande sedan flera år tillbaka har möjlighet att under valfri period i studierna välja en tvåpoängskurs som handlar om komplementärmedicin, alternativmedicin och integrativ medicin.
Så förhoppningsvis kommer vi framöver att ha en vård med ökad kunskap om olika inriktningar och en öppnare attityd för samarbete.
Nästa vecka är det ny månad och nytt ämne!

Andra bloggar om: komplementärmedicin, alternativmedicin, integrativ medicin

Komplementärmedicin - vetenskap

(fortsättning från förra veckan, "Komplementärmedicin - läkemedel")
...Ett ämne som med jämna mellanrum kommer upp i bland annat medierna är att komplementärmedicinen inte är tillräckligt vetenskapligt bevisad.
Vad är då egentligen vetenskap, exakt?
Slår man upp Norstedts svenska ordbok så står det "system av beprövade metoder som används för att så noggrant som möjligt undersöka, beskriva och förklara verkligheten".
Vetenskapen skattas högt i vårt samhälle. Den styrker riktigheten i ett påstående. Det är det närmaste sanningen man kan tycka sig komma.
Det tycker inte jag.
Vetenskapen har sina fördelar och brister precis som allting annat. Ibland kan den till och med snarare vara ovetenskaplig. Jag ska ta ett exempel. 28 februari 2007 hade Svenska Dagbladet en artikel med rubriken "Multivitaminer gav ökad dödlighet". Det var en stor dansk studie som sträckte sig över 30 år där man hade konstaterat att bland människor som fått tillskott av antioxidanter syntes en tydlig total ökad dödlighet. När jag sedan läste artikeln så visade det sig att doserna som de här människorna hade fått låg tio till flera hundra gånger över rekommenderad dagsdos. Dessutom hade studien till större delar gjorts på människor som hade behandlats för olika svåra sjukdomar.
Då undrar jag, vad har man vetenskapligt bevisat med det här?
Det finns en rekommenderad dagsdos för de flesta vitaminer och mineraler för att det har konstaterats vara nyttigt för oss på den nivån. Varför skulle någon då till exempel ta hundra gånger högre dos? Hur kan det finnas någon rimlig parallell mellan att ge personer med till exempel muskelsjukdomen ALS en tvåhundra gånger högre dos än rekommenderat av vitaminer och sedan säga att resultatet bevisar att tillskott av antioxidanter ökar dödligheten?
För mig blir det hela lite absurt och inte alls vad jag tycker kan kallas vetenskapligt.
Man kan ju leka med tanken att översätta det till vanliga läkemedel. Vad skulle till exempel hända med en patient med högt blodtryck om den fick en tvåhundra gånger högre dos av sin medicin? Vad skulle rubriken i Svenska Dagbladet bli då, kanske "Blodtrycksmedicin dödar"?
Så, vetenskap är inte lika med sanningen för mig utan en del av att försöka se helheten av en komplicerad verklighet.
Kanske är just det... (fortsättning nästa vecka)

Andra bloggar om: komplementärmedicin, vetenskap, vitaminer, antioxidanter

Komplementärmedicin - läkemedel

(fortsättning från förra veckan, "Komplementärmedicin - attitydförändring")
...Läkemedel är också en intressant och viktig fråga i sammanhanget runt komplementärmedicin tycker jag.
Läkemedel är bra på många sätt men har ju som bekant även mycket biverkningar. Det är inte helt ovanligt att människor får ytterligare en medicin för att kurera en biverkning från en annan medicin som de äter. Ett bra exempel på hur kraftfull effekt medicin kan ha är antibiotika. Det tar kroppen ungefär 1,5 år att återgå till det normala efter en kur.
En annan sida är också att vissa läkemedel krockar med varandra. Idag är ingen läkare i Sverige skyldig att ta ansvar för en patients hela läkemedelsanvändning. Det innebär att om man går till en specialistläkare och får en medicin. Och sedan går till en allmänläkare med ett annat problem och får ytterligare en medicin så är ingen ansvarig för att medicinerna fungerar tillsammans.
I boken "Hjälper medicinen?" skriven av Stefan Carlsson, Eva Fernvall och Bodil Jönsson, står det att de professionella överlag inte velat ta på sig ett helhetsansvar. De vill bara ta ansvar för sin del.
Det tycker jag kan kännas lite otryggt.
Men från 1 juli 2005 trädde en ny lag i kraft som kanske gör det lite enklare att ta itu med den situationen, "Lag om läkemedelsförteckning".
Det innebär att man kan gå till apoteket och be att få sin läkemedelslista utskriven. Där står de mediciner som man har hämtat ut. Den kan man sedan ta med till sin läkare och säga att man vill gå igenom den för att se om det är några mediciner som inte passar ihop. Eller om det är några mediciner som man inte längre behöver. Läkare sätter in mediciner men det är inte lika självklart att de tar ut dem när de inte längre behövs.
Jag tycker att man ska tänka till innan man börjar äta en ny medicin. Finns det något annat sätt som är mer skonsamt för kroppen? Kan jag göra något för att sänka dosen?
Några alternativ som man kan titta på är naturläkemedel, kostförändringar, motion och kosttillskott. Det är viktigt att prata med sin läkare om man tänker sig något alternativ eller komplement till medicinen.
Ett ämne som med... (fortsättning nästa vecka)

Andra bloggar om: komplementärmedicin, läkemedel, naturläkemedel, medicin

Komplementärmedicin - attitydförändring

(fortsättning från förra veckan, "Komplementärmedicin")
...Den mer vänliga inställningen märks tydligt i ökad försäljning av varor och tjänster men jag tycker också att det märks tydligt i vad vi väljer att kalla komplementärmedicinen för.
Mig veterligen har benämningen gått från kvacksalveri som är ett nedsättande ord som betyder "obehörigt utövande av läkaryrket". Till alternativmedicin som är ett alternativ till skolmedicinen. Vidare till komplementärmedicinen som säger att det är ett komplement till skolmedicinen. Och nu senast integrativ medicin som innebär att komplementärmedicinen ska integreras med skolmedicinen.
Det tycker jag är en klar attitydförändring till komplementärmedicinens fördel, att gå från kvacksalveri till integrativ medicin.
Karolinska Institutet(KI) ska nu göra en satsning på integrativ medicin. De har fått en donation på drygt fyrtio miljoner kronor av en amerikansk affärsman vid namn Bernard Osher och hans svenskfödda hustru Barbro. De har tidigare skänkt pengar till liknande verksamheter i USA. På KI har donationen resulterat i Osher centrum med ledande hjärnforskare Martin Ingvar som chef.
Så långt allt gott.
Men när jag läser artikeln i DN från 10 juni 2007 där Martin Ingvar intervjuas, numera nyutnämnd professor i integrativ medicin, så blir jag lite besviken. Jag tycker inte att hans sätt att se på integrativ medicin är riktigt vad begreppet innebär.
En annan sak i artikeln som också får mig att reagera är hans syn på skolmedicinens historia, jag citerar:"För visst har den traditionella medicinen funnits i tre tusen år, men i samhällen där medellivslängden legat på 35-40 år. Sedan den biomedicinska vetenskapen slog igenom i slutet av 1800-talet har medellivslängden ökat med drygt tre år per decennium, och ligger nu på drygt 80 år. Så det handlar i själva verket om en enorm framgångssaga". Slut citat.
När jag läste den här delen i artikeln så uppfattade jag det som att han ser den "biomedicinska vetenskapen" som den enda anledningen till den ökade medellivslängden i Sverige. Min första tanke blev att han måste ha formulerat sig fel eller blivit felciterad. Det uttalandet får inte Martin Ingvar att framstå som en speciellt vidsynt person.
Men jag tycker i alla fall att Osher centrum är någonting positivt även om jag kan bli lite fundersam när jag läser artiklar som den i DN.
Läkemedel... (fortsättning nästa vecka)

Andra bloggar om: komplementärmedicin, alternativmedicin, integrativ medicin

Komplementärmedicin

Det finns en fråga som jag har undrat och funderat över en hel del. Det är varför vi här i Sverige har den syn på komplementärmedicin som vi har.
Vi har precis som andra länder använt oss av medicinalväxter längre tillbaka i tiden. Skillnaden är att andra länder har fortsatt använda dem medan vårt användande har varit ..ja, ska jag säga väldigt sparsamt?
En annan stor skillnad är också inställningen till komplementärmedicin. Om vi ser på Europa till exempel så har de en positiv syn och ser det som en tillgång, speciellt i Tyskland som ligger långt fram på det området. I Sverige är den positiva synen mer haltande.
Som sagt, jag har funderat en del på anledningen och fått små bitar av information på olika sätt som tillsammans kanske är åtminstone en del av orsaken. Men jag har inte fördjupat mig ordentligt i ämnet ännu så det är mer en möjlig tanke än en genomarbetad teori.
Så, munkarna införde medicinalväxter i Sverige. Här i Stockholm hade vi ett kloster på dåvarande Gråmunkeholmen numera Riddarholmen. När protestantismen infördes i Sverige brändes och förstördes många klosterträdgårdar. Men kunskaper och traditioner fördes vidare, i alla fall till stor del, av kloka gummor och gubbar i några hundra år. Sedan kom häxprocessen och satte stopp för den verksamheten. Jag vet inte om mycket var nedskrivet eller om det mesta fördes vidare via muntlig tradition men jag tror att även om det fanns nedskrivet så var människor rädda att föra det vidare. Eller så kanske de inte längre såg det som någonting positivt.
En ytterligare aspekt kan vara något som jag hörde på tv i programmet "Världens modernaste land" med Fredrik Lindström. Gäst var författaren och historikern Peter Englund.
Om jag förstod honom rätt så har det ända sedan medeltiden funnits en kung med mycket makt och ett starkt bondesamhälle i Sverige. Mellan dessa har funnits en bra relation därav en folklig uppfattning om att staten vill oss väl. Aristokratin däremot har varit svag och setts som den verkliga fienden. Tron på staten har blivit till tro på myndigheter och dess expertis. Enligt Peter Englund är trygghet något som är mycket viktigt för oss svenskar och vi är det land som lyssnar mest på expertisen.
Om man då lägger ihop de här bitarna. Många klosterträdgårdar förstördes när protestantismen infördes i Sverige vilket säkert också gjorde att tilltron på medicinalväxter halkade ner ett par pinnhål. När sedan de kloka gummor som förde kunskaperna vidare brändes av staten som folket hade en tilltro till så kan jag tänka mig att synen på de kunskaperna förändrades. De förknippades inte längre med någonting positivt. Så kanske var det så att den kunskap som fanns kvar, muntlig eller skriftlig, inte längre var så intressant. Och fanns det ett intresse kvar hos vissa så hölls det säkert tillbaka av rädslan för att själv råka illa ut.
Ja, så långt har jag hittills kommit i min tanke runt frågan om svenskarnas syn på komplementärmedicinen. Att den grundlades långt tillbaka i tiden. Kanske är jag inne på rätt spår?!
Hur det nu än är med det historiska perspektivet så blir vi svenskar idag allt mer vänligt inställda till komplementärmedicinen även om vi fortfarande ligger långt efter många eller de flesta europeiska länderna.
Den mer vänliga inställningen märks tydligt i ökad försäljning av varor och tjänster men... (forsättning nästa vecka)

Andra bloggar om: komplementärmedicin, medicinalväxter