måndag, oktober 22, 2007

Komplementärmedicin - vetenskap

(fortsättning från förra veckan, "Komplementärmedicin - läkemedel")
...Ett ämne som med jämna mellanrum kommer upp i bland annat medierna är att komplementärmedicinen inte är tillräckligt vetenskapligt bevisad.
Vad är då egentligen vetenskap, exakt?
Slår man upp Norstedts svenska ordbok så står det "system av beprövade metoder som används för att så noggrant som möjligt undersöka, beskriva och förklara verkligheten".
Vetenskapen skattas högt i vårt samhälle. Den styrker riktigheten i ett påstående. Det är det närmaste sanningen man kan tycka sig komma.
Det tycker inte jag.
Vetenskapen har sina fördelar och brister precis som allting annat. Ibland kan den till och med snarare vara ovetenskaplig. Jag ska ta ett exempel. 28 februari 2007 hade Svenska Dagbladet en artikel med rubriken "Multivitaminer gav ökad dödlighet". Det var en stor dansk studie som sträckte sig över 30 år där man hade konstaterat att bland människor som fått tillskott av antioxidanter syntes en tydlig total ökad dödlighet. När jag sedan läste artikeln så visade det sig att doserna som de här människorna hade fått låg tio till flera hundra gånger över rekommenderad dagsdos. Dessutom hade studien till större delar gjorts på människor som hade behandlats för olika svåra sjukdomar.
Då undrar jag, vad har man vetenskapligt bevisat med det här?
Det finns en rekommenderad dagsdos för de flesta vitaminer och mineraler för att det har konstaterats vara nyttigt för oss på den nivån. Varför skulle någon då till exempel ta hundra gånger högre dos? Hur kan det finnas någon rimlig parallell mellan att ge personer med till exempel muskelsjukdomen ALS en tvåhundra gånger högre dos än rekommenderat av vitaminer och sedan säga att resultatet bevisar att tillskott av antioxidanter ökar dödligheten?
För mig blir det hela lite absurt och inte alls vad jag tycker kan kallas vetenskapligt.
Man kan ju leka med tanken att översätta det till vanliga läkemedel. Vad skulle till exempel hända med en patient med högt blodtryck om den fick en tvåhundra gånger högre dos av sin medicin? Vad skulle rubriken i Svenska Dagbladet bli då, kanske "Blodtrycksmedicin dödar"?
Så, vetenskap är inte lika med sanningen för mig utan en del av att försöka se helheten av en komplicerad verklighet.
Kanske är just det... (fortsättning nästa vecka)

Andra bloggar om: , , ,

10 kommentarer:

Pekka S sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Pekka S sa...

Alla vetenskapliga studier håller givetvis inte samma kvalitét. Man ska i princip aldrig dra några generella slutsatser utifrån enstaka studier såvida de inte är extremt omfattande och välutförda.

Man ska även vara medveten om att medierna generellt sett inte är duktiga på att handskas med sådana ämnen. De, om några, lägger överdriven tyngd åt "nya studier" som visar dittan eller dattan. Det är egentligen ett ganska okunnig och oansvarligt agerande. Det man istället SKA kunna dra slutsatser från är den sammanfattade litteraturen gällande det ena eller det andra. Det är alltså inte de enstaka studierna utan ALLA studierna (i varje fall alla av hög kvalitét) man ska basera sin slutsatser på. Men detta är givetvis för jobbigt för kvällstidningar som med spännande rubriker vill sälja lösnummer.

Men det ovanstående förringar på intet sett vetenskapen i sig. Det visar bara på bristande insikt hos många om hur den vetenskapliga processen fungerar. Vetenskapliga studier ÄR det absolut bästa sättet att komma fram till god kunskap om verkligheten.

Allt vetenskap egentligen går ut på är att testa saker på ett så objektivt sätt som möjligt. Den vetenskapliga metodiken handlar om att eliminera alla potentiella felkällor (logiska felslut, subjektiva bias, kognitiva bias, placeboeffekter, störande variabler, brist på falsifierbarhet, osv).
Forskning med denna metodik som bas är grunden till all vetenskaplig utveckling vi gjort de senaste hundratals åren. Ingen vettig själ kan väl förneka den moderna sjukvårdens hög kvalitét rent historiskt sett?

Gedigna, flertalet gånger upprepade och välkontrollerade studier kan ge oss väldigt bra koll på vad som fungerar eller inte. Därför är den evidensbaserade medicinen att föredra långt före alternativ- eller komplementär sådan.
Detta helt enkelt för att de alternativa modaliteterna saknar god bevisning. Man köper grisen i säcken med alla dess för- och nackdelar. Det spelar ingen roll om modaliteten har en 3000-årig tradition. Ålder bestämmer inte vad som fungerar eller inte, speciellt med tanke på att dessa modaliteter uppkommit och fortlevt i förvetenskapliga kulturer/samhällen där man saknat kunskap om god testning, placeboeffekter, osv.

Detta betyder dock inte att jag förnekar möjligheten att några alternativa modaliteter i framtiden kommer att vinna god bevisgrund. Det är fullt möjligt. Men tills dess ska man inte ha överdrivet förtroende för dem, då det helt enkelt inte finns några goda skäl till det.

Hälsningar
Pekka S

Lotta sa...

Det framgår tydligt och klart hur du ser på vetenskapen vilket inte innebär att det vare sig är sanningen för alla eller sanningen överhuvudtaget. Jag tror inte att det beror på "bristande insikt" som du skrev, utan på att människor har olika synsätt.
Det du skriver om kvällstidningar är tyvärr något som drabbar alla områden. Den artikel som jag hänvisade till var publicerad i Svenska Dagbladet, men det såg du säkert.
Du skriver också att "ingen vettig själ kan väl förneka den moderna sjukvårdens höga kvalitét rent historiskt sett?" Jag tror inte att det är problemet utan snarare att "vetenskapen" har svårt att se utanför sig själv och visa ett intresse för och ha en öppen attityd till andra kunskaper.
Jag tror på samarbete.

Pekka S sa...

Hejsan Lotta och tack för svaret!

Olika synsätt förändrar inte verkligheten. Vetenskap ska inte likställas med sanning, däremot som strävan efter sanningen. Och som sådan är den vetenskapliga metodiken ypperlig.

Att man ska samarbeta är jag också helt med på, men med ett samarbete medför inte ett automatiskt erkännande. Faktum är att det finns massor av samarbete inom forskningen, främst gällande testning av diverse alternativa behandlingar. Gå t ex in på Pubmed och sök på "homeopathy" så ska du se att det finns mer än 3500 studier publicerade. Och ändå saknar homeopati bevisgrund.
Faktum är att vetenskapen har en mycket öppen attityd till medicinska påståenden av alla slag, men samtidigt finns ett högt beviskrav. Man får alltså skilja på öppenhet för forskning och erkännan av giltighet.

Hälsningar
Pekka

Lotta sa...

Hej, Pekka

Du skriver att olika synsätt inte förändrar verkligheten men vad är då verkligheten? Om jag förstår dig rätt så anser du att verkligheten är vad som kan bevisas med vetenskapliga metoder. För mig är bevis genom vetenskapliga metoder en del av verkligheten.
Du skriver vidare att "samarbete medför inte ett automatiskt erkännande". För mig är det klart att det inte gör det eftersom samarbete inte handlar om det utan om att arbeta tillsammans. Testning av alternativa behandlingar är inte samarbete utan vetenskapens vilja att inordna andra kunskaper i ramen för den medtod som de anser vara den enda som duger för att uppnå giltiga beviskrav.
Det som fungerar på människor även om det inte passar in i vetenskapens metodik avfärdas i princip alltid som placebo. Att det skulle kunna bero på att vetenskapens metoder är otillräckliga i vissa lägen verkar inte ens vara en möjlig tanke. Det var det jag menade när jag skrev omn en öppen attityd, att vetenskapen mer skulle ställa sig frågan, räcker verkligen våra metoder till i alla lägen?

Pekka S sa...

Hejsan och tack för dina svar!

Ja, vad är verkligheten? Det är en klurig filosofisk fråga.
Något man i alla fall kan konstatera är att olika uppfattningar om verkligheten fungerar mer eller mindre bra. Vissa teorier kan allså göra extremt precisa förutsägelser som verkligheten som vi uppfattar den och detta tyder på att teorin stämmer väl med verkliga förhållanden. Det är väl detta vetenskap i grunden går ut på - att bilda teorier som förklarar och skapar funktionella modeller av naturen.

Men det vetenskapen kommer fram till är givetvis inte hela sanningen. I så fall skulle det inte finnas något kvar att upptäcka.
Den intressanta frågan är istället hur vi ska bedöma faktapåståenden som saknar vetenskapligt stöd? Dessa kan naturligtvis vara korrekta, men när ska man välja att tro på dessa?

Du skriver: "Testning av alternativa behandlingar är inte samarbete utan vetenskapens vilja att inordna andra kunskaper i ramen för den medtod som de anser vara den enda som duger för att uppnå giltiga beviskrav.

Den vetenskapliga metoden är inget man hittat på hursomhelst. Den är en produkt av en ständig utveckling med målet att testa hypoteser så opartiskt som möjligt. Varför skulle inte alternativa eller komplementära metoder kunna testas utifrån samma villkor?

Och vilka giltighetskriterier ska vi istället tillämpa om den vetenskapliga metodiken nu brister gällande alternativa metoder? Det räcker ju inte med att klaga på vetenskapen, man måste även kunna visa att andra, tillförlitliga metoder påvisar en objektiv effekt. Hur ska man annars kunna motivera metodernas eventuella tillämpan inom den statligt finansierade sjukvården?

"Det som fungerar på människor även om det inte passar in i vetenskapens metodik avfärdas i princip alltid som placebo. Att det skulle kunna bero på att vetenskapens metoder är otillräckliga i vissa lägen verkar inte ens vara en möjlig tanke. Det var det jag menade när jag skrev omn en öppen attityd, att vetenskapen mer skulle ställa sig frågan, räcker verkligen våra metoder till i alla lägen?"

Det ska givetvis inte klassas som placebo per automatik. Forskning krävs först.

Men sedan kan man ju undra om det är metodiken eller modaliteten man testar med metodiken som brister?

Skulle du kunna ge mig några bra skäl till att välplanerade, dubbelblinda, placebokontrollerade tester inte skulle visa statistisk signifikanta effekter gällande vissa behandlingar? Är det så svårt att testa om folk mår bättre eller inte? Är det så svårt att testa om tumörerna blivit mindre i en viss testgrupp jämfört med en annan? Vari ligger de vitala skillnaderna mellan alternativmedicinska och skolmedicinska hälsoeffekt som gör de tidigare så svåra att detektera?

Hälsningar
Pekka

Lotta sa...

Hej Pekka
Vad det gäller din beskrivning av verkligheten så hänvisar jag till det jag skrev förra gången, vi ser olika på verkligheten.

Du skriver "Den vetenskapliga metoden är inget man har hittat på hursomhelst". Menar du att du uppfattar det som att jag tror det? I så fall vill jag säga det igen. Jag tycker att vetenskapliga metoder är bra till en viss gräns. Jag tror inte att de är påhittade men ibland otillräckliga.

Om du verkligen är intresserad av att försöka se komplementärmedicinen ur ett annat perspektiv så tycker jag att du ska välja ut en eller några metoder. Försök sedan ta reda på och lyssna till hur de har kommit fram till sina kunskaper. Försök att inte bara se det utifrån ett vetenskapligt tänkande utan istället om de har någonting ytterligare att tillföra.

Du skriver vidare att "Det räcker ju inte med att klaga på vetenskapen, man måste även kunna visa att andra, tillförlitliga metoder påvisar en objektiv effekt. Hur ska man annars kunna motivera metodernas eventuella tillämpan inom den statligt finansierade sjukvården?"
Vad det gäller "tillförlitliga metoder" så tycker jag att "välbeprövad tradition" eller "väletablerad medicinsk användning" är bra. De används bland annat som en del vid godkännande av naturläkemedel men räknas inte som vetenskapliga.
Du skriver vidare om hur metoderna ska kunna motiveras inom den statligt finansierade sjukvården. Jag har fått det berättat för mig att professor Olov Lindahl på 70-talet ville få fastslaget att fasta är bra för reumatiker. Det godkändes inte eftersom dubbelblindtest inte går att göra på personer som fastar. Det hela blev en rättssak. Ett krav kom upp på att kontrollera hur stor procent av FASS som egentligen var dubbelblindtestat. Det visade sig då endast vara 8 procent. Under 80-talet gjordes en uppföljning och då var endast 13 procent av innehållet dubbelblindtestat. Så största delen av FASS var alltså egentligen inte vetenskapligt bevisad men användes i allra högsta grad ändå inom den statligt finansierade sjukvården. Jag vet inte men jag har svårt att tro att FASS idag skulle ha nått upp till 100 procent vad det gäller vetenskaplig bevisning.
Om vi utgår ifrån att det jag har fått berättat för mig är sant så vore det kanske bra att även titta lite närmare på det som sägs vara vetenskapligt bevisat.

Pekka S sa...

Hej igen Lotta!

Det är helt ok att vi ser olika på verkligheten. Den intressanta frågan är hur vi motiverar våra övertygelser.

Jag har sedan innan tagit del av alternativa metoder för att bedöma diverse metoders/preparats effektivitet. Bl a hör ju vaga begrepp som "beprövad tradition", "beprövad erfarenhet" och "beprövad medicinsk användning" till dessa metoder. Men sådana bedömningsgrunder är ju väldigt otillförlitliga eftersom dessa fullständigt saknar kontroller av potentiella felkällor.
Dessa metoder skulle kunna visa på goda placeboeffekter alena. För att kunna eliminera potentiella felkällor som denna (och många andra) måste man utsätta metoderna/preparaten för striktare tester. Och i sådana tester är det väldigt få alternativa metoder som visar på tydliga effekter.
Varför är det så? Jag saknar fortfarande en anledning till varför detta skulle vara fallet. Vad skiljer alternativa metoders effekter från andra metoders? Utan förklaringar på detta känns vädjan till alternativa mätmetoder mest som bortförklaringar och ursäkter.

Sedan vet jag inte riktigt varför du nämner FASS i samband med fasta? FASS står ju för "Farmaceutiska Specialiteter i Sverige" och är en förteckning över medicinska preparat. Fasta är ju inte någon medicin. Och därför finns ju inte heller sådant som sjukgymnastik, akupunktur, kostråd, röntgen, ortopedi, osv där. De hör inte hemma i där.

Men du syftar kanske till något annat, t ex hur stor del av skolmedicinen som är evidensbaserat? Och i så fall har du en poäng i att det finns stora brister. Men detta innebär inte att vi bör sträva efter att inkludera ännu fler evidensfattiga metoder. Tvärtom ska sjukvården jobba mot uteslutning av obevisade metoder. Och historiskt sett är detta just den trend vi ser som också har lett till en allt bättre och säkrare sjukvård.
Tack och lov har vi i Sverige relativt höga beviskrav för den vård vi väljer att satsa på. Annars hade vi kanske slösat dyrbar tid och viktiga pengar på Iscador vid cancervård, homeopatika mot diabetes eller på tungmetallsavgiftning mot autism.

Lotta sa...

Hej Pekka
Nej, fasta är ingen medicin. Poängen med det jag skrev om FASS var dubbelblindtesterna. Att något som sägs vara vetenskapligt bevisat och används utifrån det i samhället inte själv har genomgått de krav på vetenskaplighet som man ställer på andra.

Jag tror inte att allt alltid går att mäta efter samma metoder. Jag tycker inte heller att "beprövad tradition", "beprövad erfarenhet"och "beprövad medicinsk användning" är för vaga begrepp till exempel som en del vid godkännande av naturläkemedel.

Du skriver "Tack och lov har vi i Sverige relativt höga beviskrav för den vård vi väljer att satsa på." Själv är jag glad för att det finns människor som tänker i andra banor när skolmedicinen inte räcker till.

Pekka S sa...

Hejsan!

Jag har sökt förgäves men hittar tyvärr inga källor gällande dubbelblindtestning av innehållet i FASS. Du kanske har något att hänvisa till?

Sedan kan ju inte godkännande av naturläkemedel på långa vägar jämföras med beviskraven för skolmedicinska preparat.
Läkemedelsverket kräver knappt något i bevisväg för att godkänna sådana preparat. Det enda som krävs är en traditionell, dokumenterad användning. Vilket placebo som helst skulle klara kraven så länge det använts länge nog.

Och jag undrar fortfarande varför liknande mätmetoder inte fungerar för alla preparat med påstått biologiska/medicinska effekter? Det är som sagt lätt att hävda att det finns undantag, men det verkar vara svårare att förklara varför?
Många effekter borde ju vara enkla att kontrollera - blodsockerhalt, blodtryck, stresshormoner, hemoglobinnivåer, längd på förkylningsperioder, osv.
Även subjektivt rapporterade bedömningar av smärtnivåer, koncentrationsförmåga, energinivå, depressivitet, aptit, osv borde kunna utredas genom omfattande studier?

Hälsningar
Pekka